Jag bröt ihop lite.

Ni vet när man skrattar så man kiknar? Det är det bästa som finns att bokstavligen "rolling on the floor laughing".

Jag gjorde det bara för en stund sen och nu har jag både ont i käkarna och i magfläsket.

Fick en sån minnesbild från flera, flera år tillbaks och bröt ihop.

Jag har säkert skrivit om det förut, men jag skyller i så fall på minnesförlust.

Jag och mina barn bodde i en lägenhet i ett av stans mindre attraktiva områden, där det förekom massa skumma saker ofta. Grannarna var minst sagt obehagliga ibland.

En sen kväll så hördes nåt utanför och jag och min äldsta son började direkt agera ordförande i pelargonklubben- dvs spanade i smyg bakom gardiner med släckta lampor.

Det är ju väldigt viktigt det där med att släcka och smyga bakom gardiner, och folket utanför undrade säkert inte alls varför vår lägenhet från att ha varit upplyst som en rockscen plötsligt blev kolsvart..Hmm, nä inte alls.

Vi smög där efter väggarna och växlade fönster och var väldigt noga med att inte råka röra nån gardin så vi blev avslöjade, vi vågade ju knappt andas, så spännande var det.

"Busarna" utanför var ju förmodligen av den värsta sortens mördare minst sagt, så vi var såklart på vår vakt.

På den tiden rökte jag inne under fläkten..Uäk..Så när jag var tvungen att ta mig några lugnande bloss fick jag lov att åla på golvet fram till spisen och treva efter cig och tändare plus få igång fläkten på lägsta hastighet så det inte skulle höras ut.

Lysknapp och fläktknapp sitter ju intill varann på en köksfläkt och sekunderna innan jag satte igång den kändes som att jag skulle desarmera en bomb. För ni förstår ju vad som hade hänt om jag hade tryckt på lysknappen istället..( vi bodde på nedre botten, så busarna skulle ha sett mig då, ålandes efter köksbänken).

Under tiden som jag låg på golvet nedanför spisen och fläkten och kedjerökte några bloss så höll min son vakt i fönstret.

När jag var klar och hade ålat mig tillbaks till min position i fönstret så tänds helt plötsligt stora taklampan i köket !!

Just den sekunden så föll alla organ ur kroppen, och jag och min son kastade oss som två kommandosoldater på golvet och gjorde oss platta som diskunderlägg.

Min dotter står så mitt i det upplysta köket totalt lugn och frågar vad i hela fridens dar vi sysslar med.

Jag o Sonen försöker via tecken och väsningar få henne att fatta att det är stort drama utanför, men hon är inte den överdramatiska typen direkt, så hon sa väl nåt i stil med _ Meh, ni är ju knäppa, och så gjorde hon det hon skulle i köket och gick sen till sitt rum...Å lämnade kökslampan på.

Där låg jag och sonen som två kockon på golvet och försökte komma på en flyktväg.

Hur allt löste sig minns jag ej, men det var varken första eller sista gången vi hade span.

Visst spanar jag än idag, men nu har jag många års träning bakom mig så jag är ganska avslappnad i mitt spanande.

I Ja, jisses alltså....

Men skönt att garva ur sig ibland. Nu måste jag verkligen diska.