Here we go again :-(

Tvättstugan fick ett plötsligt slut igår.. :-(

Jag mådde riktigt bra igår på morgonen,och det är så skönt.Det enda jag kände var lite ont i ena sidan,men jag hade ju bärt ner tvätt så.

Jag skulle äta lite frukost innan det var dags att gå ner o byta i maskinerna,så jag grejade i köket,och plötsligt så bara PANG!

Det kändes som nån stack en kniv i mig precis nedanför revbenen på ena sidan.Äsch,tänkte jag man kan ju få såna där "hugg" ,å så högg det igen,och hjärtat rusade upp i 180..

Jag ställde allt åt sidan o vacklade iväg o tog mobilen o ringde Micke. Paniken steg,hjärtat rusade,yrsel o svettningar..Jaha,tänkte jag-nu dör jag..Å jag vill inte dö ensam,så när Micke svarade så fick jag fram-"Kan du försöka komma hem,jag har så ont i magen"

Jag ordnar det sa han,och när jag lagt på så stupade jag i soffan..

"Huggen" i sidan hade försvunnit (tror jag) vet ej säker då jag hade fullt upp med att försöka andas o få luft..Fy fan.

Det kom ett sms och där stod det"Jag är snart hemma".

Jag blundade,och försökte koncentrera mig på att andas,men det gick väl så där.Vågade inte röra mig och började skaka..Jag hör hur nyckeln sätts i låset och Min Älskling kom hem..Då liksom brast det..När han frågade hur är det Älskling,vi måste nog ringa sjukvårdsupplysningen.

Då kom tårarna o jag babblade att jag måste duscha först och jag var kissnödig o bla,bla,bla..

Jag var livrädd,och bad Micke hämta ett täcke för jag började skaka som en vägborr,frös o hyperventilerade...

Å där nånstans slog det mig..

Kände igen allt...

Satans jävla panikångest attack!

Jag vet inte hur länge det höll i men plötsligt så kände jag att det vänder,å jag kunde andas igen..

När man haft en riktigt kraftig attack,så försvinner exakt all ork i kroppen,man blir totalt slut.Resten av dan var jag inte vaken speciellt mycket.

Min allra första fick jag för ca 10 år sen och då blev det ambulans till sjukan,inte för att jag ville utan dom som var omkring mig ringde,och ambulanspersonalen beslutade att ta med mig..

Ni som haft en riktig panikattack vet vad jag menar,o ni som aldrig haft nån o säger att äsch,det är ju bara inbillning,ni kan ju bara önska att ni aldrig får nån-För dom kommer oftast som en blixt från klar himmel.

Visst finns det orsaker till varför dom kommer och jag har såklart mina aningar,men det tänker jag inte gå in på just nu i alla fall.

På nåt vis är det väl "bra" att man haft det förut,för då vet man att man dör inte av dom,fast det känns så just då :-(

Idag ska jag iväg på ett möte,och redan nu så oroar jag mig för att gå iväg..

Ska fixa detta,och sen måste jag ringa sjukan o få en tid för jag vägrar låta det gå så långt som jag tidigare gjort.

Älsklingen fixade klart det som var i tvättstugan o gick ut med hunden o pysslade om mig.

Finns liksom inga ord för hur mycket jag älskar honom..Å det gör jag oavsett om jag mår bra eller dåligt.

Ha en fin dag..