Verkar som att jag har en skruv lös...Eller fler.

Riktigt så illa är det nog inte,men visst känns det ju att ett par av skruvarna är mycket längre ut än dom andra.

Ungefär så här ser det ut,men jag har 5 skruvar på ena sidan och 4 på den andra,sen går det några metalltrådar över fotleden.

Själva värken kan jag stå ut med,den är inte så jobbig.Jo,kanske lite jobbigt när det värker och bränner i hela underbenet,men det är inte det jobbigaste.Det är det att när jag gått en bit så "försvinner" foten,alltså den domnar bort eller hur jag ska förklara.Jag tappar liksom känslan med foten och marken jag går på vilket resulterar i att jag får gå jättesakta och liksom "hasa" foten i marken så jag inte trillar omkull.Känner mig urlöjlig när det blir så,och det verkar bli mer och mer för varje dag.

Det går ganska bra när jag leder en cykel,eller som igår Sixtens vagn.(Jag hade honom några timmar igår)

Jag har ändå klarat mina 50 minuters promenader ganska bra,det har varit sista biten som det börjat krångla,men det gör ju inget för då har jag ju strax varit hemma.

Men nu märkte jag i morse när jag o hunden följde Micke en bit så började fanskapet redan då.

Jag har ju ända sen jag bröt fotleden haft småkrångel med den,men som det blivit nu sen jag började med mina powerwalkar har det inte varit förut.

Jag blir skitirriterad och sur,för jag vill verkligen fortsätta med mina prommisar,men det går ju inge bra när inte foten hänger med.

Undrar om det skulle hjälpa med nåt slags "stöd" runt fotleden.Fast när jag tänker efter så brukar det ju börja krångla när jag har vinterstövlar och såna skor som "klämmer" åt just vid fotknölarna..-Skitfot!

Å när jag ändå håller på o gnäller så vill jag ge ett fulfinger till den här jäkla äckelkylan som kommer mer o mer!!

Jag ska låta foten vila ett par dar och under tiden får jag kämpa med "crossen",för krånglar fotfan då så är jag iallafall inne och ramlar jag omkull så är det bara djuren som ser.

Hahaha,jag sa till Micke imorse att jag ska dra en vända på den,och han tycker det är så kul när jag kämpar på den så han ville att jag skulle pipa ett mess o berätta hur det gick.

Han sa det med ett "sånt där flin på läpparna"..Ni vet ett sånt Vad-var det-jag-sa-flin...

Nu ska jag väcka Robban och ta mig lite mer kaffe.

I nästa inlägg är jag nog snällare igen..