Om det inte var Kommunen,så kanske det var en av vädergudarna som pysslat.
Hur som helst så tycker jag det var en otroligt dum idé,därför att vi fick lov att efter bara halva biten säga Hej då,eftersom jag tyckte det skulle vara pinsamt att behöva krypa tillbaks.Eller kanske Sumpli hade kunnat dragit mig där jag låg och ålade.Hon får ju lite bättre grepp med sina små klofötter,jämfört med mig som bara har hala sulor-alltså på skorna.
Så mitt i backen där vi pussade varann farväl ( alltså Jag o Micke pussade varann,inte Jag o Hunden,den skulle ju med in ) fick jag lov att sondera terrängen och försöka lista ut bästa sättet att ta oss in utan att slå oss gula och blå på den regnblöta isen,som är exakt överallt-utom där jag valde att gå.
Vi har i mitten av vår gård en stor gräsmatta,och det var över den jag valde att ta oss hem på,för då skulle jag bara behöva halka några steg fram till porten sen.
Jag är inte jättekort,jag tror jag är ganska normallång-dvs 170 cm-bredden däremot är inte helt normal,men det skippar vi nu.
Hunden är inte så lång/hög,utan jag skulle tippa på att hon är nånstans kring 25-30 cm hög.
Snön på gräsmattan såg inte så hög ut,men det var den visst,och med Vintergympadojjor,korta strumpor och fuljoggingbrallor som fladdrar nere vid benen så fick jag in ca 1,5 kubikmeter snö kring benen,o hundstackaren krälade som en stackars larv i den djupa snön.
Jag fick liksom gå före,så där som när man lekte i snön när man var liten och gjorde "traktorspår" ni vet med fötterna tätt ihop och små,små myrsteg så hundstackaren fick en liten gång att gå på.Vi kämpade i snön,och plötsligt far hunden iväg från vårt spår och blev liggande som en myra i sirap.Jag var tvungen att hämta och bära henne en bit.Hon hade nog räknat ut det där,för hon var så jäkla glad och log och viftade på svansen när jag kom fram.
En av våra Grannar som också har en liten hund kom ut från sin port,och stirrade på oss som att vi var två aliens där vi härjade omkring..Nå,med all rätt,för det såg kanske galet ut.Han traskade iväg obehindrat,och jag är ganska säker på att han hade broddar på skorna,om inte så måste han ha leviterat sig fram!
Vi kom in i säkerheten och nu måste jag klura ut nån uppfinning till nästa hundpromenad så jag inte behöver göra traktorspår.
Broddar ska inhandlas i veckan,sen struntar jag i om det är "tantvarning" med såna.
Undrar om det går att fixa däck till Mickes cykel med dubbar på,för han far ju fram som en biltjuv när han cyklar.
För nåt tag sen hade han gjort värsta vurpan en morgon i nån kurva,så han själv for på ryggen som en sköldpadda och matlådan åkte åt nåt annat håll,men som tur var så hamnade den åt rätt håll,utan locket på.
Han är så jävla söt,för jag frågade om han skrek o skämdes,men han bara skrattade och sa att han liksom tjöt till där han for omkring på rygg..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar