Ni vet att jag har en egen "Per Morberg" som brukar härja och grisa ner köket när vi pysslar där,eller hur?
Igår bröt jag ihop och vrålskrattade i min ensamhet när jag höll på med maten.
Normalt när jag fixar med maten själv så är jag kanske lite överdriven med att diskbänken ska vara "fin" hela tiden,och alla ingredienser hackas och skärs och läggs upp i små skålar-ni vet så där som i matlagningsprogram där allt ser så fint och enkelt ut,alltså inte ett P.M program.
Plötsligt insåg jag ju att jag hade gjort kaos själv..
Åh,fy så grisigt..
Jag skulle överaska min Familj med hemmagjorda biffar,kokt potatis och gräddsås.
Normalt när jag försöker göra biffar så blir dom helt knasiga och rasar ihop och ser allmänt knäppa ut,men denna gång fick jag till dom faktiskt.
Jag gillar dock inte att kladda med smeten,men jag bet ihop.
När jag skalade potatisarna så tänkte jag att idag ska jag äta potatis till biffarna.
Ni som känner mig vet att jag har lite problem med just kokt potatis.
Jag brukar oftast äta bara det som är till,men igår var jag modig.
Resultatet av mitt nedgrisade kök blev ändå helt ok.Biffarna var supergoda,likaså såsen.
Jag åt nästan två pottisar,och det var väl ingen större smaksensation direkt.
Nä,detta med potatis är nog inte riktigt min grej.Visst kommer jag nog att äta det igen,men jag kommer inte att längta efter att göra det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar