Fick en kommentar igår, och först trodde jag det var Min Micke som skrivit från mobilen och ville skoja, men sen ser jag att det är från en mycket rar vän som jag inte träffat på minst 10 år ( om jag minns rätt )
Jag hade varit hos Syrran i Umeå och skulle hem med tåget, och vi började prata Jag och Micke, och tågresan som brukar vara ganska trist och långtråkig gick som på räls. Resan kanske tar 8 timmar eller nåt sånt och vi satt och pratade hela vägen.
Lustigt egentligen att man ibland kan träffa människor som det känns som att man känt i evigheter fast man just träffats.
Micke hör till en sån människa.
Efter tågresan hade vi kontakt nåt tag via nätet, men sen blev det glesare och glesare mellan gångerna vi hördes.
Jag blev riktigt glad att få höra att han är glad för min skull att jag är lycklig, och att jag faktiskt funnits i hans tankar fast vi inte haft kontakt på så länge. Det värmer i hjärtat.
Och det som är bäst av allt är att det är liksom inga konstigheter alls att en gammal vän hör av sig-Fast det är en Man..Det kanske hade känts konstigt ifall vi hade varit nåt mer än bara vänner, eller inte. Det beror väl mycket på hur man är som människa, eller ?
Jag, menar..Vi har ju nu vår gemensamma vän Tommy som är här och partajar med oss ganska ofta, och det är inga konstigheter alls, utan faktiskt skitskoj att han och min Micke har så kul ihop.
Så, jag hoppas att om UmeåMicke nästa gång han har vägarna förbi, har tid och stanna och säga Hej, och få träffa Min Micke. Det vore skoj.
En sak till..Hade detta hänt innan jag träffade min Micke så hade jag troligtvis inte publicerat kommentaren och definitivt inte berättat för eventuellt sällskap jag hade då om det..
Det är ju en av sakerna jag älskar med min Kära att kunna och våga vara helt öppen och ärlig-om allt.
Som sagt..Vi är ett riktigt bra Team <3
Nu ska jag hoppa ner i tvättstugan igen.
Hopp,hopp....
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar