Ofta när jag står och diskar så funderar jag på allt möjligt, och just i morse när jag diskade så kom jag att tänka på en lite lustig historia.
Jag minns inte om jag skrivit om det tidigare, men i så fall så skyller jag på guldfiskminnet.
När min dotter var så pass ung så hon gick i ettan, eller till och med förskolan, så hade hon utan att jag visste om det sparat veckopeng, tisslat med en väninna jag hade som bodde här i stan ( vi bodde då i "byn" = Skinnsberg ) och gjort upp planer.
En morgon gick hon som vanligt till skolan, som låg bara ett par minuter från där vi bodde, och sa till fröken att hon skulle vara ledig den dan, men att Mamma hade glömt meddela det-och fröken trodde ju såklart på henne.
Sen gick hon vidare mot bussen, hoppade på den och åkte in till Fagersta.
I Fagersta mötte min väninna upp henne och skjutsade henne till djuraffären, där min dotter köpte sig en hamster och tillbehör som behövdes.
Jag minns inte om min väninna skjutsade hem henne sen, eller släppte av henne vid bussen och såg till så hon kom iväg ordentligt.
Men i alla fall så kom hon hem med en hamster, och jag kunde ju inte börja gräla på henne kände jag.
Hon hade planerat så länge och ville så gärna ha en hamster, så vad göra liksom?
Haha.
Jag kommer inte ihåg så mycket om själva hamstern, men jag har nåt minne av att den inte var så snäll, eller så var det bara jag som tyckte den var lite läskig.
Det minnet har jag fnittrat åt många gånger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar