Dom jag har kommit i kontakt med är dessa:
(Jag har lånat text från Akademiska.se/överviktskirurgi),den fetmarkerade texten är mina egna funderingar osv.
(lånat från Akademiska)
Gastric bypass – GBP | |
 |
Principen är att större delen av magsäcken och tolvfingertarmen kopplas bort. Mat från matstrupen passerar ner i en mycket liten magsäcksficka och fortsätter sedan direkt över i tarmen via en speciellt konstruerad tunntarmsslynga. Detta gör att man endast kan äta små portioner och därmed går ned i vikt. |
Duodenal switch – DS | |
 |
I fall med mycket kraftig övervikt kan duodenal switch bli aktuellt. Vid denna operation görs magen om till ett smalt rör. Nedre magmunnen bevaras och tunntarmen kopplas till tolvfingertarmens första del. Bukspott och galla hamnar därför i en egen tarmslynga och kommer i kontakt med den intagna födan först en meter från tjocktarmen. Detta gör att man dels inte kan äta stora portioner, dels att en del av näringen i födan inte hinner tas upp i tunntarmen. |
Det har ju blivit ganska vanligt med dessa operationer, och det är ju jättebra att dom finns.
Man ska uppfylla vissa kriterier för att få en operation.
(Lånat från Akademiska)
"Kirurgisk behandling är avsedd som en sista utväg vid grav övervikt.
För att du ska bli aktuell för operation hos oss krävs att följande kriterier uppfylls:
| - | BMI över 40 (35 om det förekommer följdsjukdomar) |
| - | Långvarig övervikt |
| - | Upprepade bantningsförsök och livsstilsförändringar som inte lett till bestående viktminskning. |
| - | Rekommenderad ålder 18 – 60 år" |
Det som jag funderar över är: Hur lätt det är att slinka igenom och få en sån operation?
Jag tänker på texten här ovanför-"Upprepade bantningsförsök och livsstilsförändringar som inte lett till bestående viktminskning"
Det låter ju logiskt att man faktisk måste ha försökt själv innan man söker en sån operation.
Hur kan sånt kontrolleras ifall man har gjort seriösa försök?
Min åsikt i detta är som så, att jag tycker att människor som i princip är födda med stor övervikt, människor som pga sjukdom/handikapp blivit/är överviktiga naturligtvis ska få en operation.
Men...
(lånat från Akademiska)
"Enbart kirurgi löser inte dina viktproblem. Det krävs omfattande kost- och livsstilsförändringar för att resultatet, dvs. viktnedgången, ska bli bra. Det är endast du själv som kan genomföra dessa förändringar. Detta måste du fundera över, och ta ställning till, innan du går vidare med operation."
Det är här jag börjar fundera..
Om man inte gjort helhjärtade försök någonsin tidigare, varför tror man då att bara man opererar sig så kommer det gå som en dans?
(Nu menar jag inte dom som haft det med sig hela livet eller pga sjukdom/handikapp inte kunnat motionera osv,utan dom som gnäller att dom är för tjocka och ser till att få sig en operation bara för dom inte orkar ta tag i sin situation).
Jag skulle kunna platsa i den gnäll-kategorin. Visst har jag gjort mina försök till att gå ner i vikt, men här sitter jag och är för tjock-alltså har jag inte gjort seriösa försök som har hållt i sig.
Har man inte haft den jävlar-anamma i sig tidigare så är ju inte det nåt som opereras in i samband med en operation.
Nä, som sagt..Låt dom som verkligen behöver dessa operationer få dom och vi andra fetton som enbart av lathet inte gör något åt situationen kan ju bekosta dom själv isåfall.
Läste en insändare i nwt.se där det bland annat står så här:
"Tandvård får vi minsann bekosta själva, och det är jättedyrt. Då får man skylla sig själv, om man inte sköter sina tänder. Varför får man ingen ekonomisk hjälp med till exempel tandlossning? De överviktiga har ju oftast själva ätit sig till sin övervikt. Då tycker jag att de ska få bekosta en operation själva."
........Insändaren handlar alltså om dom som inte försökt seriöst,utan "väljer" operation som en enkel utväg, och då tycker jag också att man kan bekosta den själv.
En väninna till mig som jag har känt sen hedenhös har gjort en operation, och hon är värd den tusen gånger om, för jag vet att trots att hon har har haft stor övervikt sen hon var barn så har hon kämpat och kämpat,hon har aldrig varit nån storätare, hon har ett allt annat än stillasittande jobb och har rört på sig så mycket hon har kunnat och ändå har hon inte lyckats gå ner i vikt.
Hon har alltid varit en otroligt glad och positiv människa, men idag efter operationen så är det nåt extra som skiner igenom. Hon är helt otrolig och motionerar så gott som dagligen och det är så ortroligt kul att följa hennes resa.
Det är lika spännande att se henne varje gång vi möts, om det så bara gått en vecka mellan gångerna så blir hon mindre och mindre, och det fullkomligt skiner om henne.
Jag är verkligen glad för hennes skull <3
Om jag skulle bli erbjuden en sån operation så skulle jag utan att fundera tacka nej, även fast jag gärna skulle vilja gå ner i vikt. Visst skulle det vara en enkel utväg att bli smal..Eller? Är det egentligen så enkelt?
Nä, det är ju inte det..Som min väninna säger. Operationen är bara ett "verktyg", men själva jobbet får du göra själv..resten av livet.
Hoppas nån fattar hur jag menar.
Tror jag har skrivit nåt liknande nån gång, men då funderade jag på detta med psykvård.
Folk som behöver vård får köa länge och må dåligt, sen finns det dom där som slinker igenom köerna och får långa sjukskrivningar med nån påhittad historia om att dom mår dåligt..
Undrar hur samvetet funkar där?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar