Det går runt..

Efter nästan en månads hosta och snörvel så känns det som att det börjar ge sig, tack o lov, men nu ligger Robban däckad istället. Ska ner på stan och köpa hem lite medikament och dricka åt honom.

Jag minns när jag var liten och var sjuk och Mamma skulle springa iväg snabbt till affären (den låg bara över gatan där vi bodde då i Skinnsberg), och jag bad alltid henne köpa med sån "sjuk-överraskning".

Och vad jag menade då var ostkrokar..

Jag var totalt såld på dom och kommer exakt ihåg ljudet av påsen som var i två tunna lager cellofan...?

Det var verkligen ett speciellt ljud som prasslade så vackert, och så fick man öppna påsen försiktigt så den inte sprack upp hela. Och så minns jag att jag tyckte färgerna på påsen var så "magiska"..

När jag tänker efter så kan det möjligtvis vara så att jag ibland spelade sjuk enbart för att få ligga nerbäddad och äta ostkrokar och Mamma pysslade om mig <3

Än idag så är ostkrokar mitt absoluta favoritgodis.Eller dom kanske inte tillhör "godis" utan snacks, men jag äter ju nästan aldrig lösgodis så jag kallar dom godis. Fast jag äter inte dom så ofta numer, men när jag köper hem en påse så kan jag bli lite som en T-Rex som vaktar sitt byte och jag äter tills jag nästan mår illa. Efter det brukar det dröja flera månader innan jag vill ha dom igen.

Å, nu när jag skriver gamla minnen så fick jag ett nytt minne genom en vän på Fb..Jag måste visa i nästa inlägg.. Blev ju tårögd till o med.. :)