Morgonäventyr.

Igår på eftermiddan fick jag en trevlig leverans hemkörd av Mrs Swedbar och två av hennes rara kollegor,Linda och Pierre.

Kartongerna är jättetunga och innehållet......

Tadaaaaa!!!

Swedbars Tidning! 5000 Rykande färska exemplar direkt från tryckeriet. Den är så snygg och den är så bra.

Och att Birgitta gör en sån här grej i vår lilla stad är riktigt stort.

Den kommer i brevlådorna under kommande dagarna. Och så ska jag skicka iväg ett par ex bland annat till Spanien och till Stockholm.

Jag ska inte avslöja innehållet helt.

Jo,jag ska avslöja ett par saker..

 Detta

Och detta..

Så det var alltså det som var mitt morgonäventyr.

Att dela ut tidningen här uppe i vårt område.

Fullpackade ryggor och en termosmugg med kaffe.

Jag hade tänkt cykla,men det visade sig att det blev bökigt att hoppa av o på cykeln vid varje brevlåda,så jag gick med cykeln istället,och för varje ex jag tog upp och la i någons brevlåda så log jag,för jag är skitstolt att få vara med på ett par hörn. Och så är den ju väldigt snygg också.

Och jag lovar att det känns i benen nu,men det känns ganska skönt ändå.

Lite skoj för när jag gick gata upp o gata ner så la jag märke till massa hus som jag inte sett tidigare trots att vi brukar promenera här omkring.Ett par små söta hus var även till salu.

Och så märkte jag en annan intressant sak.

Vissa brevlådor är jättesvåra att öppna.Såna där designlådor som man knappt vet fram eller bak på.

Någon hade en liten device på sin låda,och först tänkte jag att det är nåt slags larm,för det gick som en liten kabel från grejen och in mot huset.

Men det verkade vara en uppfinning så dom som bor i huset vet när nån lägger nåt i brevlådan. Typisk sån uppfinning jag skulle kunna gjort om vi bodde i hus.

En kvinna som just var ute och ställde tillbaks sina soptunnor efter tömningen i morse kom fram till grinden när jag kom,och jag frågade vill du ha lite morgonläsning? Hon sa först ja med vanlig röst,sen när hon såg framsidan så utbrast hon med högre röst-Jaaaa! Typ som hon vart jätteglad.

Lustigt egentligen.

En varm sommardag så gick jag och min vän Eva och promenerade med Hårbollen,och vi pratade bland annat om min blogg. Hon hade läst nåt inlägg och skrattat massor åt det.

Hon sa att jag borde kontakta nån tidning eller nåt och skriva små krönikor.

För hon tycker att jag ibland skriver så skojigt om den enklaste sak som exempelvis diskmedel.

Tror det var detta inlägg hon menade:

http://cattastrofcatt.blogspot.se/search?q=Yes

Att man känner igen sig i mycket av det jag skriver.

Sånt är ju verkligen jättekul att höra.

Men jag tänkte att äsch inte vill väl nån publicera nåt jag skriver för det är ju mest trams.

Eller som nån uttryckte sig i ett meddelande jag fick

-"Du skriver ju som ett White trash. formulera dig bättre så kanske man orkar läsa"

Hahaha..Ja,alla tycker ju såklart olika.

Konstigt nog så återkommer denne person ganska ofta hit till bloggen och läser.

Men strunt samma..Läs på du.

Så när Birgitta la ut att hon sökte någon som ville hjälpa till att skriva i Musikbloggen så slängde jag mig på tangentbordet och skrev att jag var jätteintresserad. Jag tänkte minsann på vad Eva hade sagt.

När hon svarade att ok,då kör vi på det,så blev jag hypernervös och tänkte va fasen har jag gett mig in på. Och jag var nära att dagarna efter maila och säga att jag kan inte,men gjorde inte det utan testade.

Och tack vare att Birgitta är så hjälpsam och peppar mig massor så känns det bättre och bättre för varje gång jag skriver.

Och vet ni vad?

Jag stortrivs.Jag har lärt mig massor,jag har träffat så många trevliga människor och jag är så tacksam.