Älskade lilla Gulle.

Vinden river i hennes gardiner.
Vattnet i kranen forsar högt och kväver de flesta ljud runt om.

Hon sätter sig sakta i badkaret och fattar tag i rakhyveln.
Hon skär djupa sår i sina ömma handleder.

Vattnet färgas rött, när det plötsligt slår henne hur jävla patetisk hon är.
I stället sliter hon ut sitt hjärta och vrider ur all ångest och allt svek.

Hon hyvlar bort allt som någonsin vidrört hennes själ.

Hon hyvlar och vrider tills resterna av hennes förflutna
ligger som ett lager av grus på botten av badkaret.

Hon tänker att hon aldrig ska släppa in någon på livet igen.
Hon vänder sig om och tittar ner på sina sorger som äntligen han drunknat.

Min egen Moa har skrivit denna text.Jag älskar henne så mycket.