Ett Brev Betyder Så Mycket

Det skramlade till rejält när posten kom för en stund sen.

Ett stort ganska tungt brev.

Min Syster hade skickat dessa nycklar som sitter på en kedja tillsammans med ett par hjärtan och ett lås.

För er ser det väl just bara ut som en hög med nycklar,men för mig betyder dom massor.

Det är Min/Vår Mamma som innan hon blev sjuk pysslade till denna nyckelkedja och hade den på väggen,och varje gång jag hälsade på så kunde jag inte låta bli att pilla och känna på dom olika nycklarna.

Mamma "finns inte kvar" längre.Eller den finns en person som har samma namn som Mamma och ser ut som Mamma,men det är inte Mamma som finns i det skalet.

Vår Mamma var (det är hon fortfarande) en otroligt vacker kvinna som var väldigt noga med sitt utseende,och sitt hem och allt annat runt omkring henne..Hon var duktig på allt.Hon sydde allt från kläder till stora vackra tavlor,hon klädde om möbler och målade tavlor,hon lagade så god mat och hon pysslade alltid så fint hemma.

Hon hade en trädgård som var så vacker och full med blommor som hon pysslade om.Den trädgården var en enda stor leråker när Hon och Seppo köpte kåken,och nu när dom inte bor kvar där så ser den lika hemsk ut igen.

Hon hade alltid något stort projekt på gång och det var alltid så kul att se resultaten.

Lilla Mamma satte till och med upp så söta gardiner i garagefönstren,så Seppo skulle ha det hemtrevligt när han grejade med nåt av alla sina saker som han höll på med.

Mamma kommer inte längre ihåg att hon varit gift med honom,och hon kommer nog inte ihåg att han inte lever längre.

Oss barn minns hon inte heller.

Sist Jag och Mina Systrar hälsade på henne så trodde hon att Min ena Storesyster var hennes Mormor,eller om det var Mor,jag minns inte vilket.

En av mina andra Systrar hade Mamma träffat en gång tidigare sa hon.

Hon pratar med "människor" som hon ser i speglar och är stundtals jätteledsen för att i nästa sekund sjunga och dansa.

Hon hittar på egna ord som man inte har en aning om vad dom betyder.

Jag tycker det är jättejobbigt att hälsa på Mamma och gör det mer och mer sällan.

Hon bor på ett hem där personalen måste låsa dörrar.

För mig känns det lite som att hon är borta på riktigt.Hemskt att säga,men det är min känsla och jag begär inte att nån ska förstå den.

Men jag tänker på henne varje dag..Varenda dag finns hon i mina tankar och Jag önskar att hon inte har det jobbigt i sin "bubbla" som hon lever i.

Jag ska hänga upp denna nyckelkedja likadant som Mamma hade hängt den,och så kan jag pilla på nycklarna närhelst jag vill.

En av nycklarna är Guldfärgad,och den ska jag känna extra mycket på...

Älskade lilla Mamma..Må bra i din Lilla Värld.