onsdag 17 november 2010

Olaga intrång?

En kväll innan vi skulle lägga oss och höll på att släcka ner i vardagsrummet så pekar Micke upp mot taket och säger-kolla där,med ett "sånt där flin" på läpparna..

Men seriöst,jag orkar inte med detta..Det blev så klart jakt innan vi kunde gå och lägga oss.
Jag var jägaren. Nu är det så att vi har ganska högt till tak,så jag funderade hur jag skulle bära mig åt.Jag kunde inte släpa fram dammsugaren för det var för sent,och att ta nåt långt att peta med går ju inte heller för då kan den sätta sig på det långa föremålet och kuta jättefort mot mig.

Jag rullade ihop en boll av tidningspapper och kastade mot den och var sen beredd att stampa på den med en sko när den hade trillat ner.
Efter ca 23 kast som alla missade så fick jag hitta på en annan lösning.
Fast katterna hade skitkul alla 23 gånger dom fick jaga pappersbollen när den landade på golvet.

Jag tog en tidning och försökte "fläkta" ner den,men den bara vinkade lite nonchalant till mig.
Micke halvlåg i soffan och skrattade..

Jag funderade på en ny lösning,då kommer Robban ut från sitt rum och undrar vad det är för oväsen i vardagsrummet.Jag pekar upp mot taket och väser nåt i stil med-"den måste dö",och Micke bara skrattar.
Robban är en ganska lung och cool kille,och jäkligt lång.
Han tog min papperstuss och sträckte upp armen och knäckte nacken på den.
Detta medan jag står i andra änden av rummet och hojtar att han ska vara försiktig så den inte trillar ner i ärmen på honom eller nåt.
Han bara skakar på huvudet åt mig och tar ner den.
-"Jag måste se liket" väser jag och han lägger den på ett papper som låg på bordet.
Den var väldigt död,och jag tog pappret och slängde ut det på balkongen.
VICTORY!!

Ok,bilden är suddig,men ni förstår säkert att jag knäppte denna bild med fara för både mitt och min familjs liv?
Om man tänker sig hur stort ett hörn i taket är så kan man ju lätt räkna ut hur stor den faktiskt var,eller hur?
Ser ni att den även har gjort lite nät i taket,som att den tänkte bo där permanent..Looser.
Usch och blä för spindlar.
I morse när jag bytte vatten åt djuren så hade en sån vanlig spindel med ärtkropp och sytrådsben dränkt sig i deras vattenskål.Dom har jag inte så väldig fobi för om dom bara sitter stilla och inte håller på och djävlas.

Så nu går jag och stirrar upp i varenda hörn jag går förbi,för att vara säker på att ingen ny spindel letat sig fram.

Det vore ju skitroligt om jag istället för en spindel kunde se nåt sånt här i nåt hörn.
Fast det är väl för mycket att önska sig..

1 kommentar:

Jannica sa...

Hahaha, vilken inlevelse :D