Jag bröt ihop lite när jag skrev överskriften till förra inlägget,för jag kom att tänka på ett samtal jag hade med en väninna för sisådär 100 år sen.
Jag var hos henne en helg och vi var ute och festade och hade kul och sen låg vi i hennes stora dubbelsäng dan efter o fnittrade o var lite småbakis.
Det lät ungefär så här:
Väninnan: Kolla under sängen på ändringen.
Jag hänger mig ner från ena sidan av sängen o glor,och hon från andra sidan,så vi såg väl ut som Humle o Dumle kan jag tänka.
Jag: Vadå? Jag ser ingen ändring..?
Väninnan:Jo,men är du blind eller??
Jag kollar o kollar och försöker komma på vad det är för ändring hon gjort.
Jag: Näää,jag ser fan inte.
Vid detta lag klamrar vi oss fast och har börjat väsa hysterisk av skratt..Hon började,och jag hängde liksom på.Och när man hänger upp o ner ett tag så kommer ju allt blod i skallen och man ser ut som en tomat,så det började vi också skratta åt där vi hänger som amöbor från varsin sida av sängen.
Vänninnan: Men är du helt blåst Catta? Du ser väl ÄNDRINGEN???
Till saken hör att hon hade såna fina förvaringslådor i olika storlekar under sängen,och det var dom jag försökte kolla om hon ändrat på nåt vis.
Jag:Men nej,jag vet inte vad du ändrat på..Nu får du tala om!
Kaboom,lät det från hennes sida..Hon orkade inte klamra sig fast längre och for ner i golvet med en smäll och låg där o väste och säkert pinkade hon ner golvet också,hon ålade sig in under sängen,tog tag i en platt kartong från nån vvs-firma och vrålade mellan skratten-HÄR är ändringen!!
Då ramlade jag också ner..Ändring=Toasits.
Hon hade köpt en ny,men inte bytit ut den än,så hon hade lagt kartongen under sängen tills vidare.
Tänk att man kan skratta halvt ihjäl sig åt en toasits??
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar