I morse när vi såg att det snöat under natten så visste jag en som skulle bli överlycklig över det, och visst hade jag rätt.
Var tvungen att ta med kameran på morgonpromenaden.
Hon liksom tjuter till av lycka varje gång hon ser snö..
Många och stora flingor.
Micke på väg att starta upp cykeln och slira iväg..
En anledning till att jag Älskar honom så mycket är att trots att klockan är före 05:30 på morgonen och snön yr och han har en lång bit att cykla till jobbet så är det aldrig nån sur min, snarare tvärt om. Micke kan konsten att alltid ha glimten i ögat.
Här småskrattar han i snöyran innan han drar iväg.
Hej Då..Jag saknar dig redan..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar