Erplast/Amerplast

Ett annat arbete jag haft.

Min Styvfar startade upp en "fabrik" i Skinnsberg där man tillverkade plastpåsar.Ni vet Ica-kassar o sånt.

Å faktiskt även vackra påsar till nån boutiqe i Italien minns jag :)

Låter skittråkigt,eller hur?

Men,näpp,det var inte så tråkigt minsann.

Han lät mig börja arbeta där,och det var inget joll och lull,lull bara för han var min styvfar-snarare tvärtom.Jäklar vilka gräl vi hade ibland vid maskinen.

Men jag lärde mig massor,inte bara om mig själv som då ensamstende småbarnsförälder som med hjälp av Lillesyrran faktisk fixade både f.m o e.m-skift. Ibland såg jag knappt barnen,men visste dom hade det bra host Syster.

Jag lärde mig också att allt serveras faktiskt inte på en guldsked,trots att jag hade en Styvfar som lätt hade kunnat ge mig massa hälp..Ne,jobba för sina pengar skulle man.

Det första man såg när man klev in i fabriken var en enorm extruder som gjorde stora rullar plastpåsmaterial av små plastkulor.

Den hade jag inget med att göra,mer än att jag brukade värma mig vid den när jag kom före kråkorna på vintern,för den blev jättevarm.

Ibland hände det att det gick hål på plasten och jäklar vad förbaskad Seppo blev då..Han muttrade och for omkring och fixade.Men när det var fixat blev han som vanlig igen <3

Jag arbetade vid påsmaskinen..Låter glamouröst,eller hur?

Inte speciellt fick jag erfara när jag kom första dan till jobbet med långa naglar som gick av en efter en före lunch.

Å jag var livrädd för den enorma maskinen.

Till en början i alla fall. När jag lärt känna maskinen så var den ju inte märkvärdigare än en elvisp typ..

Och jag tyckte speciellt mycket om när maskinen strulade och jag fick lära mig att laga,fixa,byta teflon,ställa in rätt svetsgrader och allt sånt.

Arbetskamraterna var klockrena..Tja,visst fanns det en o annan besservisser,men dom struntade man i.

Min dåvarande pojkvän fick också chansen att börja arbeta där,vid den stora,stora tryckmaskinen.Alltså den som satte bild o text på plastrullarna innan dom kom till min maskin.

Han gjorde ett mycket gott intryck redan första dan och blev såklart kvar.

Jag trivdes väldigt bra där,trots jobbiga arbetstider när ungarna var små,men man grät ju inte direkt när lönen kom. ;)

Det var under den tiden syrran o jag for till grekland ett par gånger om sommaren och snälla mamma passade barnen. Rara Moderkakan <3

Jag kunde inte fortsätta när det skulle ändras till ständiga nätter för vissa..Å även om min styvfar hade velat så gjorde han som sagt aldrig skillnad på anställda,vilket jag tycker är bra.

Inget jäkla hymlande och matas med guldsked där inte.

Tyvärr så hade han en "kompanjon" med tillhörande Fru som drog hela jäkla firman i botten..Dom förskingrade och leasade allt i firmans namn,utan att betala osv,och när Styvfar upptäckte detta så var det liksom helt kört.Och dom var försvunna..Jäkla as!

Han som hade kämpat så för att ge arbete åt flera människor i byn,och han gjorde ett så jäkla bra jobb.

Nåväl..Vi som vet och känner honom vet att han kämpade och ville ge folk chansen..Dom där andra två undrar jag ibland vad dom pysslar med,men slutar fort o tänka för det hjälper ju ingen.Speciellt inte Seppo som inte är med oss idag. Hoppas han visste innan han dog hur bra han var..Inte bara för allt han gjorde där,utan även för Mor <3

Jäkla skit att folk ibland bara faller ner o dör på plats och ingen hinner säga ett enda ord..

Fan,fan säger jag bara.