Telemarketing=Telefonförsäljare

Detta var ett av dom värsta jobb jag nånsin testat.

Själva jobbet i sig kunde vara kul om man sålde saker som folk verkligen vill ha,eller om det var omvänt,att man satt som en kundtjänst där folk ringde in och hade funderingar osv.

Lokalerna var superfräscha och det hade inte snålats in på nåt vad gällde inredning osv.

När jag var på anställningsintervju så kände jag mig väldig pepp och önskade så att jag skulle få det jobbet för det lät verkligen så bra..för bra för att vara sant visade sig sen.

Denna bild har jag lånat från google,för företaget jag arbetade åt finns inte att hitta på hela internet..Är jag förvånad?

Men ungefär så här satt vi som jobbade där.

När det en dag ringde och jag fick besked att jag var välkommen på provanställning så jublade jag högt..Wow,liksom,jag skulle tjäna massor med pengar bara genom att ringa runt lite...trodde jag.

Det blev inte alls så.

Vi fick en genomgång på ca 2 timmar om hur allt funkade,televäxeln,listor i nåt program på datorn jag aldrig sett maken till och den stora whiteboardtavlan där gruppledaren i hysteri skrev upp vilka som sålt och vilka som inte sålt.

Men jag tänkte att det blir nog inga problem..Jag är ganska smart och lättlärd så det löser sig nog.

Efter första veckan fick jag ont i magen varje dag jag skulle till jobbet,jag ville inte alls gå dit.

Jag ifrågasatte varför vi inte fick lära oss mer om "produkten" vi skulle sälja,för det är ganska pinsamt om folk frågar saker man inte kan svara på.

Fick bara svaret att-babbla på bara och försök övertala kunden....?

Så en dag när en kund ställde en fråga jag inte kunde svara på så svarade jag att-Det kan jag tyvärr inte svara på då jag ej själv fått nån info/kunskap om det..Gissa om "chefen" blängde surt på mig?

Kunden kallade mig både det ena och det andra och slängde på luren..Såklart..Det hade jag också gjort.

Man fick inte vänta mellan samtalen utan skulle direkt man avslutat ett samtal ringa upp nästa kund.Att vara pinknödig där var inte att tänka på.

Våra "matraster" var på 10 minuter typ,och vi som var rökare struntade ofta i maten för att hinna ta ett par bloss-(jag vet,det är dumt att röka).

Ibland kom vår gruppledare/"chef" och kopplade in sig i headsetet för att höra hur man talade till kunden, och hade som en osynlig piska i handen, för inget samtal fick överskrida 3-4 minuter.

Man fick gärna överdiva och inte tala helt sant om det man sålde..Det skulle bara säljas, så var det.

Och den där jäkla whiteboardtavlan där dom skrev upp vem som sålt o vem som inte sålt..Snacka om att man fick prestationsångest.

Och hade man sålt dåligt en dag så fick man bokstavligen stå med dumstruten på skallen.

För varje dag som gick mådde jag sämre o sämre när jag skulle dit och en dag gick jag helt enkelt inte dit mer. Ett av mina bättre beslut jag tagit faktiskt.

Inga konstigheter alls,för ingen ringde och undrade nåt vart jag tog vägen och som sagt företaget verkar ha krupit under nån sten för det finns ingenstans att hitta.

Men jag har testat och jag vet att står det mellan att äta bark ett år eller jobba på ett sånt ställe igen, så har jag massa goda recept på barkmat..

Fy sjutton vilket skitställe!