torsdag 15 november 2012

Havet.

Inatt har jag drömt en riktigt härlig dröm.

Kanske för att tankarna snurrar åt massa olika håll ang the future så att säga..

Vi flyttade till ett hus nära havet och solen sken,vågorna skvalpade sanden var varm och vi hade medelhavsblå utemöbler.
Jag hade tagit med alla mina pelargoner som är kvar efter sommaren och dom blommade för fullt.
Lustigt eftersom det växte pelargoner överallt.
Allting var så perfekt och det doftade hav..

Lite märkligt kanske, eftersom det är långt mellan en storstad och skura toaletter (som jag skrev om igår) och ett hus vid exempelvis medelhavet, men ni vet när drömmar känns så där verkliga så det tar en lång stund efter man vaknat innan man fattar att det var bara en dröm, så verklig var drömmen och det som var så lustigt i drömmen var att vi talade ett helt annat språk med varann.
Inget språk jag känner igen alls,men det var ett vackert språk.
Konstigt.

Jag vet inte varför jag har så otroligt stark längtan till havet.
Havet skrämmer mig väldigt mycket samtidigt som det är så vackert och rogivande.
Eventuellt var jag nog en sjöjungfru i ett tidigare liv, därför jag tycker om det så mycket.
Eller så har jag eventuellt drunknat i ett tidigare liv, och därför skrämmer det mig.
Måste kolla upp det.



Härligt med mysiga drömmar.

Nu ska jag sätta fart här för idag får jag besök en sväng.

Först frukost och mer kaffe sen kickar jag igång dagen.

Och jag hann inte göra färdigt aluminium-pysslet igår eftersom jag höll på och sy och greja.
Men kanske idag.

2 kommentarer:

Anna-Maria sa...

Längtan till havet bor inom mig också! Tänk att få bo nära havet, eller åtminstonde kunna se det varje morgon man vaknar från sitt sovrums fönster...att havet ligger där vid horisonten!
Men jag känner ändå precis som du att havet kan vara skrämmnde!
Jag har stor respekt för vatten! Jag kan simma så det är inte det.
Men jag kände en tjej en gång i tiden som "läste" av min rädsla för vatten och varför jag är så känslig när det kommer till mina knäveck! Och enligt henne så har jag drunknat i ett tidigare liv och fått mina ben avkapade i ett annat liv!
Undrar vad man har levt för liv då!
Men jag tar detta med en nypa salt! Jag vet inte om jag är så villig att tro på detta! Men det var "kul" att höra ändå!
Hahha!
Kram

Catta sa...

Ja, detta med att vi levt ett annat liv känns lite skumt, men ändå så undrar man ju ibland..