Det händer ju ibland att man kanske sätter lite i vrångstrupen eller vad det kallas och oftast får man upp eller ner det själv.
Men denna köttbit igår satte tvärstopp. Jag försökte svälja o svälja men det kändes som den fastnade hårdare hela tiden.
Tiden kändes som en evighet
Jag brukar kunna behålla mitt lugn ganska bra när det händer saker, men inte denna gång.
Sån vidrig panik att inte få minsta gnutta luft samtidigt som det kändes som att halsen skulle gå sönder..
Min Älskade Micke såg ju naturligtvis vad som hände, och han behöll sitt lugn tack o lov, och innan jag riktigt hann reagera så hade han gjort en heimlichmanöver på mig, och köttbiten flög verkligen ut.
Efteråt när jag fattade att jag inte kvävdes till döds av en köttbit så släppte såklart allt och jag bölade som en tok.
Nej, fy och usch vad otäckt det var, och jag är så tacksam att Micke fanns här.
Jag åt inte upp min mat, och jag har inte ätit frukost idag.
Jag tror jag äter nån soppa senare, jag får se.
*******
Jag ska greja på lite här och sen cykla ner på stan och uträtta några ärenden.
Kanske gå in på loppisen och kika lite.
2 kommentarer:
Usch och fy vad hemskt! Tur att Micke fanns i närheten och hjälpte dig! Vågar inte ens tänka på vad som hade kunnat hända..skulle ha hänt om inte han var där!
Miljoners med kramar
Ja, fy sjutton så läskigt det var. Och naturligtvis far ju tankarna iväg på vad som skulle kunna hänt..
Jag är så tacksam att han var nära <3
Kram
Skicka en kommentar