Lille Mervil.

Han levde rövare sista timmen innan vi kom iväg och var helt galen, men det var nog för han var hungrig stackarn.

Inga problem i bilen heller.Han låg så fint i buren och kurrade hela vägen.

I morse en stund innan vi åkte.

Väl framme så var jag med när hon undersökte,kollade hjärtat och så och han var så duktig och spatserade omkring på undersökningsbordet och kurrade som han alltid gör.

Efter han hade fått första sprutan och blev sömningare och sömningare så frågade hon om jag ville vara med där inne under ingreppet, men jag avböjde.

Jag är inte känsligt mot blod och sånt,utan kan tycka det är ganska intressant med  öppna sår och operationer, men när jag såg hur liten o ämlig han var när han sov så fick jag en lätt darr på underläppen och valde att gå ut.

Veterinären tyckte att han var så fin och rar och att han hade ett vackert namn-Såklart.

 När vi kom hem så bäddade jag ner honom i deras mysfilt och la honom vid ett av elementen som funkar.

Han har vinglat upp en vända raka vägen till kattlådan, men han orkade inte riktigt sitta o kissa så han halvsatt och gjorde det sen bar jag honom tillbaks till mysfilten, och där ligger han nu och Hårboollen ligger bredvid och pysslar om sjuklingen.

 Så snart han blir helt pigg i knoppen ska han få mat stackarn.

Liten Mervil.

För övrigt så måste jag säga att veterinären Karin var jättebra och lugn, så dit åker vi igen nästa gång det behövs.